Jonna Johansson

Jonna Johansson - The Silent Garden

Krukor, gravgårdar, gamla mästare och något helt annat

Jonna Johanssons nya arbeten är en bildkonstnärlig dialog med konsthistorien och arbetsprocessen.

Jonna Johansson (f. 1975) är en konstnär som präglas av den personliga konstnärliga arbetsmetoden som uppdateras med nya observationer. Under de senaste åren har hon ägnat sig åt både måleri och keramiska skulpturer. Johanssons mångsidighet återspeglas också i hennes varierande stil. På sistone har hon inspirerats av minnesmärken på gravgårdar, gamla kyrkor och art deco-krukor. Dessa objekt dyker upp som motiv i Johanssons nya arbeten och införlivas i hennes arbetsmetoder då hon för en dialog med det förflutna. När det gäller konsthistoriska möten finns det hänvisningar till bland annat Jean Fouquet (1420–1480), Piero Cosimo (1462–1522), Giammbattista Tiepolo (1696–1770) och Jean-François Janinet (1752–1814).

Johanssons dialog med konsthistorien är inte endast ett lärdomsprov, utan hon tillämpar sin kritiska feministiska metod och lyfter fram historiska teman relaterade till kvinnlighet, såsom skönhet, jungfrulighet, madonnamotiv och Venus badande. I Johanssons målningar kombineras hänvisningarna till manliga bildkonstnärers kvinnosyn med hennes kroppsliga måleri, där färgerna är materiella och figurerna pendlar mellan det abstrakta och figurativa. I målningarnas namn återspeglas inverkan av den finlandssvenska modernistiska författaren Edith Södergrans (1892–1932) poesi. Södergrans poesi öppnar vyer mot både kommande och eviga händelser på ett mycket personligt sätt. Södergran har följaktligen blivit en feministisk ikon som garanterade henne en position i litteraturhistorien trots att hennes levnadsförhållanden var vad de var.

En nyhet i Johanssons konst vid sidan av de bekanta människofigurerna är krukorna, som å ena sidan skapar associationer till gravgårdarnas urnor och å andra sidan till just krukan som ett urgammalt föremål. Krukornas former varierar, men i grunden är de fortfarande krukor. I Johanssons konst är krukan en dubbelgångare till människan, något som innehåller och bevarar. Krukan påminner om gravstenar och minnesmärken som bildar konkreta platser där vi kan minnas dem som gått bort. Johanssons urnor är arketypiska platser där såväl gångna som nulevande själar kan vistas.

Jonna Johansson är en mångsidig konstnär som använder sig av olika stilarter och material. En fördel med denna arbetsmetod är att hon inte behöver följa endast en logik eller ett ledmotiv. Hennes konst påminner snarare om en vandring i världen under vilken man reflekterar fenomen som man möter. Hennes arbetsprocess i flera steg blandar teman och tider, och som betraktare befinner vi oss inuti hennes konstnärliga tänkande. Jonna Johansson visar varför det gäller att stanna upp vid målningarna för att betrakta dem. Men samtidigt menar hon att det är möjligt att stiga in i en målning, om man vågar göra det.

Jonna Johansson har studerat vid Brightons universitet (BA) och Bildkonstakademin (BkM). Hon bor och arbetar i Helsingfors.

FD Juha-Heikki Tihinen