Anu Halmesmaa

Anu Halmesmaa - Månadens unga konstnär

Skördefest

Jag är skulptör och trädgårdsmästare. Min utställning ”Skördefest” är en hyllning till livet och dess kretslopp. Jag vill fira livet via döden och döden via livet. Min egen existens får en mening genom medvetenheten om döden. Jag vill lära mig att förstå och acceptera det. Jag observerar min miljö och bearbetar aktivt mina upplevelser genom konsten. Skördetider är alltid avståndstagande från något och en fest för att en viss period upphör. Vi bärgar skörden och naturen fortsätter sitt kretslopp, vissnar, sönderfaller och lämnar frön i jorden som början på nytt liv. Och vi står inte över detta kretslopp. Under några år har jag arbetat med helheten ”En annan natur” som handlar om förhoppningar om odödlighet (evigt liv – kontinuitet – hopplöshet – svårigheten att godkänna) i dödens skugga. Min utställning ”Skördefest” tangerar tematiskt denna utställningsserie, vars sista del ”Odödlighetens formel” visas i Wäinö Aaltonens museums nya lokaler sommaren 2025. Med hjälp av den vill jag fånga något skört och ordlöst – döden i form av små känsliga nyanser. Glädjen över livet och dess mångfald. Viljan att förstå mig själv, andra människor, livet och döden. Och mig själv som en del av naturens mångfald och kretslopp. Genom mina arbeten vill jag också väcka förundran och frågor vars svar hänger kvar på tungspetsen utan att nås men dock otroligt nära. ”Vi har inget hopp utan bara förhoppningar … och frågor utan svar.”

Formerna i mina arbeten är inspirerade av naturen, och de antingen imiterar eller överdriver den för att likna en mellanform mellan naturen och människan. I mina arbeten lyfter jag upp naturen på den högsta piedestalen för att konkurrera om sin plats med människan, i hopp om att hitta en balans i den eviga kampen mellan liv och död. Jag söker efter broar mellan människan och naturen – i hopp om att förstå min existens och dödlighet. Jag påminner mig dagligen om att jag är en del av naturen och att mitt jag kommer att upplösas till slut hur jag än skulle hoppas på något annat – jag blir en del av den, och en del av mig fortsätter att växa i en annan form. Jag ser det som en tröst och ett hopp om odödlighet. ”Mina lemmar trevar efter en fast punkt och blir en del av den omgivande naturen, jag stannar upp och låter mossan gro över mig. Jag blir åter en del av naturen. Jag är odödlig.”