Tero Annanolli

Tero Annanolli - Blommans anatomi

De stora ögonblicken i livet omges alltid av blommor – särskilt av rosor. De är tysta vittnen till födelse, kärlek och död. I sina målningar undersöker Annanolli linjen och de döende blommorna – hur blomman förändras när den frigörs från livets bojor. För honom är blommans anatomi livets anatomi: hur livet byggs upp, blomstrar och långsamt löses upp i sina beståndsdelar. Att en blomma torkar är inte slutet, utan en stillad rörelse som avslöjar lagren av varande. Annanolli fascineras särskilt av rosen, i vilken hela mänsklighetens mått ryms: passion och skörhet, irritation och förtrollning, minne och symbol.

Fåglarna är som tankar som rör sig mellan det medvetna och omedvetna. De bär budskap om förändring, övergång och närvarons flyktighet. Deras flykt är som en andning som förenar jord och himmel, det synliga och det osynliga. I målningarna är fåglarnas rörelse både inre och yttre – de representerar det som människan inte kan uttrycka med ord: längtan, frihet och frid. Fågeln är själens form.

Bladmetallen är verkens ljus och tyngd. Dess glans påminner om samexistensen mellan det värdefulla och det värdelösa. Ofta fäster Annanolli bladmetallen på en duk eller bordsduk som någon annan har övergett – en yta som burit liv, gemensamma stunder och vardaglig tid. När bladmetallen läggs över den uppstår ett nytt lager: det bortglömda får mening, det övergivna blir betydelsefullt. När ljuset träffar ytan förändras bilden, precis som upplevelsen förändrar minnet. Bladmetallen är både jordisk och helig; den synliggör det som inte kan målas – tidens andning och spåren av mänsklighet.

I bakgrunden till utställningen finns också minnet av Annanollis mormor. Hennes bröllopsfoto är som en tyst dikt som bär över generationerna. I hennes blick finns hopp, tillit och något som inte längre finns kvar. Minnet av mormodern berättar att skönhet och mänsklighet kan bestå, även när allt annat förändras.

Blommans anatomi är alltså livets anatomi. Det är en rörelse som inte upphör, även om bilden stillnar. Måleriet är för Annanolli ett sätt att beröra denna rörelse – att finna det ögonblick där ljus och skugga blir ett, och där allt förändras men ingenting försvinner.

Tero Annanolli (f. 1975) är en målare och konstpedagog från Sibbo, vars verk förenar natur, ljus och kulturella lager. I hans målningar återkommer blommor, fåglar och människofigurer, och han kombinerar de gamla mästarnas tekniker med återvunnet material och bladguldsreflektioner.