Samuli Heimonen

Samuli Heimonen - Blå rummet

Jag drömmer ofta om hus. Vissa drömmar gläder mig särskilt mycket – när ett välbekant hus plötsligt visar sig rymma ett rum jag aldrig tidigare sett. Det känns som om rummet alltid har funnits där, men först nu låter det sig upptäckas. Det är som att öppna en dörr till något glömt men värdefullt – något gammalt, men för mig helt nytt. I dessa rum har jag funnit skattkammare fyllda med gyllene föremål, eller uråldriga tempel som öppnar sig på platser där de egentligen inte kan existera. Ibland har jag bara hittat nya korridorer eller tomma rum med några få, men meningsbärande objekt. Det som förenar alla dessa drömmar är glädjen i att upptäcka något dolt. När dörren till ett hemligt rum öppnas, öppnas också ett nytt rum i sinnet – fyllt av egna skatter. 

Det blå rummet 

Under temat Det blå rummet har jag samlat verk där färgen blå har en central roll. De senaste målningarna i serien är porträtt av vargar och hundar. Jag har medvetet begränsat färgskalan till blått, brunt och grått, för att skapa en stillsam stämning som ger utrymme åt figurerna och förstärker deras närvaro och liv. Till skillnad från mina tidigare verk, där berättelsen varit utgångspunkten, har dessa målningar vuxit fram ur en lust att utforska färg, ljus och material. Det har varit en ny arbetsprocess för mig – men till min glädje insåg jag att berättelserna ändå fanns där. De smög sig in i målningarna, som om de alltid varit en självklar del av dem. 

Ett nyckelverk i serien är Kuningas – en gestalt större än livet, med både styrkor och svagheter. Runt honom har tre andra porträtt vuxit fram, där det dämpade samspelet mellan blått och brunt skapar ett lågmält drama i ansiktenas ljus och skuggor. Inspirerad av färgtemat har jag även valt att inkludera tidigare målningar där blått spelar en betydande roll. Det var ett enkelt urval – blått återkommer ofta i mitt måleri. Det har varit uppfriskande att betrakta mina egna verk genom ett färgfilter. Det skärper blicken och lyfter fram oväntade detaljer, samtidigt som det fördjupar redan existerande teman. 

Monstrum 

Utöver porträtten visas även serien Monstrum, bestående av små målningar som kretsar kring en mörk figur – ett monster, någonstans i gränslandet mellan människa och djur. I centrum står verket Hirviön lahja, där varelsen överlämnar sitt andra öga till en liten flicka – den mest värdefulla gåva den kan ge. Utifrån den bilden har en berättelse vuxit fram om flickan och monstret, i olika situationer. 

Monstret är fult, men vänligt – i rätt omständigheter. Serien vilar i en sagolik berättartradition. Jag är särskilt fascinerad av sagor där lekfullhet och hotfullhet samexisterar. Monstret är påtagligt och ibland skrämmande, men också frånvarande och gåtfullt. Dess mörker döljer det välbekanta. Som målare intresserar jag mig för det som nästan går att urskilja – glödande ögon, små öron, klor. Jag rör mig runt monstret, skildrar det ibland som ömsint, ibland som komiskt, och ibland med en verklig känsla av obehag. I mina målningar är monstret lika mycket en inre figur som en yttre varelse. Ofta är det inte vad det först verkar – under ytan döljer sig något mer komplext, något som inte låter sig fångas vid första anblick.